en helkväll framför tvn igen. nåja, kunde varit värre.

det har blivit som ett jävla mantra för mig, "jag ska inte klaga", "har ju ett jobb jag faktiskt gillar", "det kunde varit värre".

jag har mina glimtar av livskvalitet, även om de är färre på vintern, eller kanske snarare inte så kräsna. ett typiskt vardagsscenario en vinterkväll: en kopp glögg, nåt dåligt csi-inspirerat program, en spinnande katt.

alltså ensamdrickande. sjukt, nu började jag skriva en mening där jag skulle avhandla hur sällan det skedde för ett par år sen, men minnet kom ikapp och tro fan det hände hyfsat ofta.
det handlade för det mesta om att få i mig ett par styrketårar för att slippa gå ut helt nykter. jag har för mig att jag intalade mig att det inte var för att jag tyckte det var jobbigt att vistas bland folk kvällstid nykter, det har jag ju gjort hur många gånger som helst, utan för att "komma i stämning", eller "komma ikapp".

jag hade allstå vad man kan kalla ett mycket osunt förhållande till alkohol.
alkoholist vågar jag inte kalla mig, det tror jag inte jag behöver. hoppas jag aldrig kommer behöva.

när jag för snart tre år sen tog tag i mig själv och drog ner rejält, (för att sen falla tillbaka, för att skärpa mig, för att falla tillbaka osv) fick jag kommentarer från mina vänner, att de känt sig oroliga och tyckte det var skönt att jag lugnat ner mig.
först var jag skitarg. varför i helvete säger ingen nåt om de nu bryr sig så jävla mycket?
sen kom jag på att jag inte har rätt att kräva något av mina vänner som jag inte vet om jag lyckats med själv. jag hade nog aldrig haft modet att konfrontera en vän om en sån sak.

och bitthet leder ju ingen vart.

nu kom jag att tänka på en personalfest för fyra år sedan. vi skulle träffas klockan tre. innan dess hade jag svept en tolva grogg hemma, för att "komma i stämning".
kvällen slutade någon gång vid ett när de andra skulle gå vidare till en nattklubb och jag, efter att ha låst in mig gråtande (troligtvis spydde jag också) på en toalett, tyckte det var dags att avrunda och gå hem.

jag har fler såna här mysiga historier, kanske kommer senare.


hursomhelst är jag oerhört glad att jag tagit mig ur mitt gamla beteende, och nu kan sitta i min ensamhet och dricka en kopp blossa spetsad med cognac för att det faktiskt är GOTT och inget annat.

gonatt.